Nervositet

Börjar bli nervös och spänd inför helgen nu. Jag hatar det!
Det gör att ångesten å känslan av att vara trängd blir så mycket mer uppenbar.
 
Hade en riktigt bra dag igår där jag kände att jag mådde bra! Idag försvann hela den tryggheten.
Blev ändrade planer för dagen och det gör spänningarna ännu värre.
 
Det kryper i kroppen och jag längtar till stallet, till tryggheten där. 
Att inte behöva tänka på att vara trevlig och uppåt i telefon och att få pyssla med Carmen och bara göra det jag känner för och kunna släppa fasaden.
Kunna bryta ihop när jag känner att jag behöver det.
 
Blir trött på tröga människor å folk som inte fattar vad man försöker säga dom!
Jag orkar inte längre försöka förklara samma sak till dem när dom inte försöker förstå eller ens lyssnar.
 
Såg En natt på slottet idag och jag tycker verkligen synd om folk som är så rädda och inskränkta som D var. Att hon inte ens vågar tro.
Folk som inte kan se längre än våran lilla existens för tillfället missar så mycket och det måste vara så tråkigt att leva om man inte tror på något efter det nutida.
 
Jag har inte öppet haft nån tro på andlighet men har samtidigt funderat mycket själv över det och framför allt när det har varit tuffare perioder så tror jag absolut att det finns någon med mig.
 
Nu tvivlar jag inte alls längre. Jag är helt säker på att andar finns och att de hjälper och vägleder oss. Det jag önskar är att jag vågade lita mer på min känsla istället för att börja tänka och fundera på vad som är logiskt i olika situationer.
 

Liknande inlägg

1 Ewa.:

skriven

Go on girl,du är på rätt väg,det är värre med dom som aldrig funderar nu har du möjlighet att välja spår .Ingenting är omöjligt ,det omöjliga tar bara lite längre tid.

Kommentera här: