Belgien

Kan inte tiden gå lite fortare nu?!
På tisdag morgon tidigt är det avresa mot Belgien med familjen Rylén. Det ska bli så kul att komma iväg på tävling igen! Vi är borta till den 15 april så jag räknar med att komma hem till vårvärme ;)

Kvällstankar

Jag har en häst som är hela min värld. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Carmenzita, den farliga som ingen ville rida å visst hon kan fortfarande men hon är min ängel. Dom gånger hon är tittig, bråkig och styrig nuförtiden så kommer jag på mig själv att jag är stressad eller upprörd över något.
Många av dom gångerna ångrar jag att jag red alls, andra gånger kommer jag på migsjälv under ridturen och kan då samla ihop mig för att få henne att slappna av. 
Vissa gånger är som idag, jag är ett vrak känslomässigt, hon förstår och sköter sig helt perfekt. Det gör att jag konmer tillbaka till stallet nöjd med ridturen och extremt glad över att jag har henne <3 
 
I övrigt känner jag mig som ett vrak igen. Jag blir lika ledsen varje gång jag inser hur mycket mina mobbare vann när jag är såhär. Jag önskar att jag kunde resa mig och skaka av mig alla ord och blickar dom nånsin gett mig. 
Men det sitter så djupt, känslan av att ingen bryr sig om vad jag har att säga och om jag mot förmodan skulle våga yttra mig så ser dom ner på mig för min åsikt, mitt ordval eller för att jag har svårt att hitta ord.
 
Jag har länge undvikit sociala situationer utanför hästarna och till viss del inom den världen också men där känner jag mig någorlunda säker.
 
Jag vet att jag vågat rida de hästarna ingen annan ville rida på, jag vet att jag kan hantera hingstar och unghästar och jag vet att jag klarar av allt stallarbetet och det runt stallet.
 
 
Men nudå, jag har lämnat det livet, försöker skaffa mig ett socialt liv och det går- sålänge det är med killar eller jag har druckit några glas. 
Tjejernas ord och blickar tar så mycket hårdare! 
 
Jag försöker få det att fungera, jag försöker prata, öppna mig för jag vet att jag upplevs som svår/dryg/ointresserad men det är jag inte. Jag vet helt enkelt inte hur man umgås när man bara är bekanta eller vänner genom någon annan. 
 
Att umgås med människor spm jag inte känner riktigt gör mig helt slut för jag är hela tiden på helspänn för att säga rätt, röra mig på rätt sätt, komma på vad vi ska prata om när nuvarande ämne är färdigt. Det gör att jag inte orkar med så länge heller, orken tar helt enkelt slut.
 
Jag ska försöka leva mer som citatet:
Livet är för kort för att oroa sig över vad andra tycker och tänker om en. Så ha kul och gör det Du tycker, så ger du andra nått att snacka om.
 
 

Öppet eller stängt?

Ja det är frågan.
 
Vissa tycker bara att det är bra att jag skriver och får ur mig det jag tänker på och att det dåär så att alla får läsa och dom som bryr sig gör det och dom andra skiter i det. Sen finns det andra som inte tycker att jag ska skriva öppet och att alla inte behöver få veta allt.
 
Mitt tycke är nog ändå att alla lika gärna kan få veta. Jag mår inte så bra som det oftast verkar på mg och jag har extremt svårt att prata om det direkt till människor, så mitt sätt att få ut det är att skriva öppet.
 
Det är väldigt få människor som känner mig och deras inställning till mig skiljer sig väldigt från bekanta och okända människors inställning.
 
Många av dom som jag är bekant med tycker nog att jag är ganska dryg och tråkig, nästan arogant.
Jag skulle vilja ändra den bilden av mig men det är väldigt svårt.
Anledningen till att folk uppfattar mig så är att jag är extremt blyg. Om jag ska prata med nån som jag inte känner väl, men som jag vill lära känna och som jag vill ska tycka om mig, så får jag tunghäfta, kallsvettas och paniken nästan sköljer över mig.
 
Tankarna kommer på att jag kommer att säga fel saker, att den andra ändå inte är intresserad av vad jag säger och att jag säkert kommer göra bort mig.
 
Jag skulle vilja berätta att jag visst är intresserad av att prata om allt möjligt men såfort det blir tyst så är det som att det blir helt tyst i mitt huvud, jag kommer inte på ett enda ord jag kan säga för att bryta tystnaden eller komma vidare i samtalet.
 
Som en liten avslutning skulle jag gärna vilja veta vilka det är som läser här, om ni vill avslöja er? ;)
 

Liknande inlägg